Det märks redan på verandan att man kommit till en familj där tomtar står högt i kurs. Här finns över fyrtio i olika stilar – stora som små.
Alla ser man inte heller med en gång. Det gäller att vara skarpögd för att få syn på de allra minsta, som bara är någon centimeter höga och som lurar på fönsterkarmen ovanför dörren.
– Julen är min passion och jag tycker om allt – pysslet och stöket och all förväntan. Inget känns besvärligt, allt är bara roligt, säger Lena Kytömäki.
En vecka före första advent börjar hon julpynta i hemmet i Sund på Åland och då ska allt utom granen fram – från juldukar och julgardiner till annat julpynt och så tomtarna förstås.
Den första fick hon för cirka tjugo år sedan när hon flyttade hemifrån. Sedan dess har hon köpt och fått nya tomtar varje år.
– En vän gick runt och räknade och kom till närmare 600! Det tar mig två dagar att packa upp dem och placera dem på sina rätta platser.
För så är det – varje tomte har sin givna plats i hemmet och när hon köper nya har hon redan tänkt ut en plats för dem. Det innebär också att en del bord och skåp måste flyttas om inför julen.
Det finns, kan man snabbt konstatera, tomtar i alla möjliga fasoner, storlekar och situationer och av alla tänkbara material. En del hänger i snören från taket, andra bär på ljusstakar och någon kan skaka på rumpan till Jingle Bells.
Ett par hänger på en blomkruka – luvan är samtidigt praktisk upphängningskrok – och på familjens toalett finns lämpligt nog en tomte som sitter på dass. En del är handgjorda, bland dem finns en tomtegubbe och en tomtegumma som har väldigt uttrycksfulla ansikten gjorda av strumpbyxliknande material och en är en förklädd sopborste! Andra är tovade från topp till tå med mycket fårull som hår och skägg.
– Jag hittar varje år tomtar jag inte kan motstå utan bara måste köpa, men jag har ett krav – de får inte se argsinta ut.
Det går, kan Lena konstatera efter många år, mode även i tomtar. Tomtar med stora luvor och bara en nästipp som stack fram var populära för några år sedan. I fjol kom tomtar som hade stadiga kroppar men tunna och spinkiga ben som hänger och dinglar. I år ska det vara mjuka tomtar.
– Efter jul kan man också fynda tomtar på rea.
Till Lenas absoluta favoriter hör en samling glada och pillemariska keramiktomtar som har fått ett eget bord.
Under julen brukar Lena och maken Teppo ha släkten på besök. Barnen som kommer har sina egna favoriter i samlingen. Ett kusinbarn vill absolut se tomten som ramlat omkull på skridskoisen.
Lena gillar att pyssla och visst – det blir en hel del egna tomtar också. En av årets modeller har en kropp av en tändsticksask, modell mellanstor, som svepts in i rött eller grått tyg. En stickad luva på det och en näsa av en träkula.
Hon njuter av sina tomtar fram till tjugondag Knut. Men sedan plockas de obönhörligen ner i sina lådor där de får vila till nästa jul.
Och då är en sak säker – när de tittar upp igen har de fått sällskap av en eller ett par nyinköpta!
– Inte tänkte jag medvetet på att börja samla på tomtar. Det bara blev så och nu kan jag inte sluta!