Finansministeriet föreslår att antalet magistrater ska minska från 41 till 25. Svenska Finlands Folkting slår larm om förslagets språkliga konsekvenser. Bland de enheter som föreslås dras in finns enheterna i Jakobstad, Kristinestad, Pargas, Raseborg, Lojo, Borgå och Kotka.

– Om enheter med stark svenskspråkig kompetens dras in är det uppenbart att den svenskspråkiga servicen kommer att försämras, säger Folktingets ordförande Christina Gestrin (SFP).

Gestrin säger att magistraternas verksamhet enligt förslaget skulle överföras till samservice eller gemensam kundservice, som inte kan ersätta de tvåspråkiga magistratsenheternas breda sakkunskap och språkliga kompetens.

– Beredningen har inte beaktat hur förslaget påverkar invånarnas rätt till likvärdig service på finska och svenska, och det saknas helt och hållet en bedömning av förslagets språkliga konsekvenser.

Folktinget anser att ministeriet ska senarelägga reformen. Till magistraternas uppgifter hör bland annat att skriva ut ämbetsbetyg, göra släktutredningar, ta emot namn­ärenden och flyttanmälningar, förrätta vigslar och registrera partnerskap.

Den svenskspråkiga enheten inom socialtjänsterna blev en del av den finska sidan i början av 2013. Sedan dess har röster höjts för att de svenskspråkiga invånarna – speciellt de äldre – inte får den service de behöver på sitt modersmål.

Enligt en rapport av Social- och hälsovårdsverket vid Helsingfors stad blev situationen bättre under slutet av 2013. När hemvårdens 1 211 svenskspråkiga kunder betjänas ska det önskade betjäningsspråket numera alltid antecknas – det gör att man nu bättre kan uppmärksamma språkönskemålen.

Efter våren 2013 har personalsituationen inom de tre svenska hemvårdsgrupperna förbättrats. I mars 2014 var bara 3 av 39 tjänster obesatta.

Användningen av köpta tjänster har delat åsikterna bland politikerna. I dagsläget används köpta svenskspråkiga hemvårdstjänster enligt rapporten av kring 35 personer.

Inom de andra socialtjänsterna, som barnskyddet och handikappservicen, är situationen i allmänhet aningen bättre än tidigare. Personalstyrkan ses som tillräcklig, men till exempel vid socialtjänster för unga är "servicens sårbarhet alltjämt en utmaning".

Den som letar på nätet fiskar snart fram ett lockande borreliostest på 77 punkter. Frågorna som ska besvaras handlar om symtom som kronisk värk, migrän, trötthet och depression.

Borreliosexperten professor Dag Nyman från Mariehamn fnyser. Mytbildningen och missförstånden kring borreliosdiagnostik är sega.

– Det påstås att man kan ha borrelios som tester inte visar. Det stämmer inte. Däremot kan du få ett positivt provsvar och ändå vara frisk, säger han.

Grundregeln är att ett tillförlitligt test kan utesluta borrelios, medan ett positivt svar måste korskontrolleras ordentligt eftersom kroppen kan hålla upp gamla speglar mot testerna, visa upp sitt gamla immunminne i stället för en aktiv sjukdom.

Kan alla läkare säkert ställa en borreliosdiagnos?

– Det gäller att vara noggrann och alltid följa upp ett borreliosspår. Vi överbehandlar med antibiotika, trettio procent får en lång kur i onödan, men tar för få prov på ryggmärgsväts­ka, som ger ett säkert svar på om patienten har neuroborrelios eller inte, säger Nyman.

Nymfer släpper snabbt

Symtomen vid borrelios kan vara allmänna eller påminna om till exempel stroke så läkaren måste börja med att ställa frågor om fästingtätheten och antal smittofall i områden man rört sig i, tiden som gått från bettet och de specifika symtomen på huden, från nervsystemet eller i leder.

Ett av problemen är att borreliosen kan bryta ut 3–30 dagar efter ett fästingbett, men också upp till åtta år senare. Är det en nymf – en nästan vuxen fästing – som bitit sig fast och flyttat in borreliabakterier i en kan man lätt ha missat bettet eftersom nymfen blir mätt på ett dygn och sedan släpper greppet.

Vid tydliga tidiga hudsymtom kan läkaren ordinera en några veckor lång antibiotikakur med en gång, men vid minsta osäkerhet uppmanar Nyman till ordentliga test.

– Man måste alltid veta säkert. Om man bara gissar kan man till exempel missta en bröstcancermetastas i armbågen för att vara borrelios och då blir den rätta sjukdomen kanske obehandlad.

En fästing på kroppen kräver inte att man rusar till läkaren. Det är när en rodnad som är över 5 centimeter i diameter växer ut kring bettet en vecka efter att man hittat fästingen som det är dags att boka tid.

Idén om ett gemensamt virtuellt gymnasium för Svenskfinland fördes fram nyligen, och BobKarlsson, direktör för den svenska avdelningen vid Utbildningsstyrelsen, säger att det skulle kunna rädda små svenska gymnasier som annars kan tvingas stänga.

– Kan gymnasierna hålla ett brett kursutbud tack vare virtuella kurser, så kan det innebära att små gymnasier slipper sätta lapp på luckan. Jag tror inte att det är ett hot mot gymnasierna utan en möjlighet att fortsätta existera, säger Karlsson till Yle.

Behovet av gemensamma krafter kommer enligt honom att öka eftersom kraven skärps på gymnasiernas utbud samtidigt som pengarna tryter.

– Vi kommer att ha en utlokaliserad utbildning i Helsingfors hösten 2014 och vi kommer att ha en extra antagning till den här utbildningen, sade Mattila till FNB på tisdagen.

Både Mattila och ÅA:s styrelseordförande Marianne Stenius betonar att det här inte är den långsiktiga lösningen på lärarbristen på svenskt håll i södra Finland.

ÅA har sökt finansiering för projektet från Undervisnings- och kulturministeriet. Pengarna kommer från tilläggsanslagen på 123 miljoner som regeringen i ramförhandlingarna lovade universiteten. ÅA söker pengar för 54 extra nybörjarplatser, av vilka 20 i år och 20 nästa år blir inom klasslärarutbildningen i Helsingfors. Summan per student är cirka 6 000 euro per år.
 

Arrangemangen ett huvudbry

Mattila ställer sig en aning tvehågset till projektet.

– Visst är det en bra sak, men eftersom det handlar om utbildning tycker jag att man borde ha fått lite mera tid på sig att bereda det. Det är nog ganska så håsigt att komma med en ansökan inom två veckor, som till råga på allt infaller kring påsk och första maj.

Det finns också en hel del öppna frågor kring de praktiska arrangemangen.

– Jag tror inte att det sitter så många pedagoger med doktorsgard och svenska som modersmål och väntar på att vi ska höra av oss. Vi har nog en del utmaningar men vi ska lösa det här, på ett eller annat sätt, säger Mattila.

Beskedet om att ÅA kan söka pengar från ministeriet kom för några dagar sedan och ansökningen måste vara inlämnad före den 2 maj. Planen måste också godkännas formellt av ÅA:s styrelse. Styrelseordförande Stenius tror att beskedet från ministeriet kommer inom en mycket nära framtid. Hon ser det som ytterst osannlikt att utbildningen inte skulle bli av.

– Det råder en brist på lärare i södra Finland och det är en glädje att åtgärda denna brist. Det här handlar ju bara om två år men vi söker parallellt en långvarigare lösning, säger hon.
 

Samarbete sannolikt på lång sikt

Mattila har också fått som uppdrag av ÅA:s styrelse att utreda långsiktiga alternativ för att lösa lärarbristen i södra Finland. Han ska presentera sina förslag i augusti, men säger redan nu att alternativen i praktiken är tre: ÅA och Helsingfors universitet kan samarbeta om utbildningen, ÅA kan sköta den ensam eller så föreslår han att man inte gör något alls för att avhjälpa bristen på lärare. Det sista kommer enligt Mattila inte på fråga.

Stenius å sin sida påminner om att Svenskfinland är litet och att alla gagnas av ett samarbete. Hon säger att det pågår förhandlingar med Helsingfors universitet, som hon ser som en naturlig samarbetspartner inom klasslärarutbildningen. Stenius vill ändå inte gå in på några detaljer när det gäller den aktuella utlokaliserade klasslärarutbildningen eller planerna på lång sikt eftersom båda fortfarande är under beredning. 

Men man måste komma ihåg att Finland enligt grundlagen är ett tvåspråkigt land och försöka försäkra att den svenska minoriteten bör få sin service på svenska även i framtiden i Finland, påpekar han.

– Jag är beredd att diskutera saken, men man måste ha verkligen goda skäl att omvärdera frågan, sade Vapaavuori på en presskonferens i Helsingfors på tisdagen. 

Så ser i stora drag den plan ut, som tagit form efter att de tre folkhögskolornas huvudmän beslutat utreda möjligheterna att grunda en gemensam svenskspråkig folkhögskola i södra och sydvästra Finland.

I bakgrunden finns en tidigare utredning, "En livskraftig svenskspråkig folkhögskolverksamhet". Den initierades av Svenska folkskolans vänner hösten 2012, och utmynnade i en rekommendation om intensifierat samarbete med sikte på en gemensam folkhögskola.

"Skall ha en uppgift"

– Gör man någonting så radikalt, skall det innebära att det är bra för skolan här – att det innebär förbättringar för VNF, kommenterar folkhögskolans styrelseordförande Kerstin Ilander.

Hon påminner om att SFV:s utredning initierades av hänsyn till en för folkhögskolorna allt svårare ekonomisk sits med minskande statsbidrag.

Därför måste de åtgärder man vidtar ge folkhögskolorna en stadig ekonomisk grund att stå på, en chans att överleva – samtidigt som man inte får fokusera enbart på ekonomin och glömma innehållet.

– Vad skall folkhögskolan göra, och varför? Den skall ha en uppgift.

Det som nu sagts om profilering, utbildningssamarbete m.m. måste omsättas i verksamhet som också intresserar de unga, tillägger hon.

Fokus på minoriteter?

Rektor Kerstin Romberg håller med om att ekonomin varit en central faktor i utredningsarbetet hittills.

Men inte den enda faktorn, också innehållsaspekter har dryftats.

Man har betonat vikten av att ta till vara de berörda folkhögskolornas starka kort och diskuterat möjligheten av en profilering där man fokuserar på "allt som har med minoriteter att göra" och enligt behov undervisar också på olika minoritetsspråk, konstaterar Romberg som suttit med i utredningsledaren Timo Heinolas referensgrupp.

Slutdiskuterat är det i alla fall på inget vis.

– Nu måste man sätta sig ner, och se till att också innehållet blir bra, säger hon, mån om att framhålla att varken VNF:s styrelse eller stämma än så länge över huvud taget har diskuterat Heinolas plan.

Tid till den 14 juni

Den diskussionen inleds vid ett styrelsemöte på måndag, sedan har VNF liksom de övriga två parterna tid på sig fram till den 14 juni att avgöra huruvida de vill gå vidare med processen.

Tidtabellen som helhet är snäv.

Den nya statsandelslagen träder i kraft i början av år 2016

Ansökningarna för den nya skolan borde lämnas in senast i augusti nästa år så att den nya huvudmannen har de tillstånd verksamheten kräver senast i början av år 2017.

Inte bara Norden

Både den nu aktuella utredningen och den föregående leddes av Timo Heinola, rektor för de dövas folkhögskola och ledamot i Finlands folkhögskolförenings styrelse.

Enligt den plan han utarbetat, med stöd av en referensgrupp, skulle den nya sammanslagna folkhögskolan få en stark humanistisk och svenskspråkig profilering, men också erbjuda tvåspråkiga studiemiljöer och särskilt fokusera på multikulturell verksamhet.

Förutom traditionellt nordiskt utbildningssamarbete betonas ett samarbete med Baltikum, Ryssland och övriga Östersjöländer.

I planen framhålls det naturliga, andliga arvet med rötter i kultur och konst i södra och sydvästra Finlands kustområden och skärgård.

Stiftelse eller Ab?

Till en början skulle redan existerande och förverkligade utbildningar ange den nya folkhögskolans utbildningsprofil. I den betonas studier i och utveckling av olika konstformer, samt kommunikation och miljö.

Omfattningen av verksamheten anges till 14 500 studerandeveckor, plus tiondeklassverksamhet.

Heinola har inte tagit ställning till hur den nya folkhögskolan skall administreras, i planen förs stiftelse och aktiebolag fram som jämbördiga alternativ.

På fyra orter?

En fråga som, rimligtvis, kommer att stötas och blötas den närmaste framtiden, är huruvida man kan förvänta sig fortsatt verksamhet på samtliga fyra orter.

VNF verkar i Karis, folkakademin i Borgå och Folkhögskolan Axxell i dels Överby, dels Lappfjärd.

– Lappfjärd finns fortfarande med i bilden, försäkrar Kerstin Romberg.

Hon är i inte främmande för tanken, att man kanske i framtiden kunde koncentrera långa studielinjer till någon institution.

Den stora frågan blir då fastigheterna, hur man tar hand om dem om man inte utnyttjar dem alla fullt ut, konstaterar hon.

Föreningen Vapaa kielivalinta (fritt språkval) överräcker initiativet som fått de nödvändiga över 50 000 underskrifterna till riksdagens talman Eero Heinäluoma (SDP).

Vapaa kielivalinta säger siga önska förbättra Finlands skolsystem genom att tillägga mer undervisning i språk på behovs- och motivationsbasis. Enligt föreningen förbiser den nuvarande språklagstiftningen den finskspråkiga befolkningens behov och intressen. 

Den antisvenska rörelsen har i flera år skjutit vilt omkring sig mot allt från offentliga myndigheters och Yles tvåspråkiga uppdrag, mot svenska institutioner, mot enskilda personer och framför allt mot den obligatoriska undervisningen i svenska. Redan före den sannfinländska framgången i riksdagsvalet 2011 kunde man känna kalla vindar, och "jytkyn" gjorde det bara mer accepterat att fortsätta attackerna.

Det länder föga dessa "patrioter" till heders att de inte ens verkar inse att de riktat udden mot sina egna landsmän och medborgare.

Kampanjerna mot svenska språket i alla dess former saknar allt vad ädla syften heter. Det är inte frågan om en frihetskamp, det handlar inte om undervisning eller omsorg för skolpojkar. Argumenten mot svenskan kläs i ekonomisk rationalitet och rättviseargument, men det måste sägas i klartext: det är uppenbart att den antisvenska rörelsen i Finland har en kärna av primitiv, nationalistiskt driven strävan att rena fosterlandet från vad man uppfattar som störande element i den etniska homogeniteten. 

Att flera av våra ledande politiker och partier inte omedelbart motar dessa sentiment i grind, utan tillåter sig sälva att opportunt flörta med de uppiskade motsättningarna mellan språkgrupperna, är förkastligt. Glädjande är att statsministern föredömligt stått emot populism också här.

Den som förfallit till och övertygats av en livssyn där folkgrupper och nationer utgör grundstenar för världsordningen får lätt gehör för sina på ytan förnuftiga sloganer, såsom "ett land, ett folk, ett språk", eller den bedrägliga semantiska associationskedjan att Finland är ett land för finnar som talar finska – "Suomessa puhutaan suomea".

Matematiken hos språkmotståndarna bygger på ett artificiellt nollsummespel där svenskan påstås knuffa undan något nyttigare. Det är en sniken tankegång att man med minsta möjliga utgift och ansträngning ska kapitalisera på globaliseringen. Som om några extra timmar i pulpeten, som inte direkt bidrar till att ro iland en affär, varit resursslöseri. Det här teknokratiska effektivititetstänkandet, retoriskt draperad i positivt laddade begrepp som pragmatism och förnuft, framstår i stället som andlig lättja, förakt för bildning och en hämmande rädsla för att utsätta sig själv för vad själva livet kan ha att erbjuda.

När den vuxna generationen nu vill beröva sina barn på rätten till bred bildning och större möjligheter i framtiden, är det sina egna räddhågsna attityder de vill ge i arv. Nya generationer suktar efter intryck från världen, utrustade med nyfikenhet och barnets oerhörda inlärningskapacitet men påtvingas i stället skygglappar formade av sina föräldrars segregerande fördomar.

Den ökade valfriheten i språkundervisningen har inte gett några som helst positiva resultat för inlärningen av något språk. Resultatet blev endast att svenskans ställning försvagats och färre lärt sig språket. Det är synd, onödigt och det finns inga skäl att upprätthålla den här för alla parter destruktiva konflikten.

Inget gott kommer någonsin att följa av att barn lär sig färre saker. Det behövs inte mindre hantverk, vetenskap eller språk i skolorna. Tvärtom bör vi erbjuda hela landets unga allt bättre möjligheter att rusta sig för framtiden. Att konsekvent påbörja språkundervisning redan i barnträdgårdarna vore en konstruktiv och generös gåva till alla barn. 

Ida Schauman kommer från en politiskt aktiv familj och "tvingades" med i politiken redan som 14-åring av sin storasyster.

– Hon såg kanske något jag själv inte såg då, säger Schauman i Studio HBL.  

25-årige Schauman har en pol. kand från Åbo Akademi och siktar på att slutföra magistern "någon gång", men har trots allt redan hunnit bo flera år utomlands, bland annat i Italien, Storbritannien och Sverige där hon jobbat för lokala Folkpartiets valkampanj och som konsult och lobbare. 

– Man hinner med mycket då man inte har ro att sitta stilla, säger den nu före detta riksdagsassistenten till Thomas Blomqvist (SFP). 

Janne Strang intervjuade Ida Schauman i Studio HBL, och ville bland annat veta om det finns några släktband till notoriske Eugen Schauman. 

Se videointervjun genom att klicka på playknappen i bildrutan ovan!

– Jag tror att båtfolk och sommargäster har saknat ett ställe som Restaurang Scola på vägen mellan Hangö och Helsingfors, säger Linda Hellström-Pasanen.
Scola ligger strategiskt vid färj­sundet intill butiken i Barösund. Tusentals båtlag passerar sundet under sommarmånaderna. Barösund har varit ett populärt utflyktsmål ända sedan tsarens tid.

– Vi är en skärgårdsrestaurang och kommer att bjuda på närproducerad mat. Fisken till exempel, levereras av Ingåfiskaren Krister Hellström. Grönsakerna är lokala och köttet kommer från Koskis gård.

På Scola kan man också skåla för krogen har A-rättigheter.

Såväl Linda som Petteri Pasanen har gedigen materfarenhet. Petteri var med om att grunda kända Coma på Museigatan i Helsingfors och Linda har i flera år haft en egen cateringfirma som opererar både i Västnyland och i huvudstadsregionen.

På den färska menyn kan vi läsa att förrätterna ligger på 9,20–14,50 euro. Väljer man dagens fisk ligger priset på 22,50–24,50 euro. Bland förrätterna hittar vi bland annat spännande saker som tartar av abborre med lime och koriander och bland huvudrätterna Scolas hemgjorda lasagne med sparris och parmesanost. För barnen har man skapat en egen meny.

Linda har sedan tidigare en cateringfirma och räknar nu med att kunna betjäna också sommargäster.
– Vi kan skräddarsy en fest för 150 personer ute på en sommarstuga och ta med oss både mat och kärl, försäkrar Linda.
De första beställningarna har redan tagits emot.
 

”Distraherande” havsutsikt
Den rödmålade skolbyggnaden är från 1800-talet och fungerade som byskola ända till 2009. I själva verket bestod skolan i Barösund av två byggnader. Scola ligger i byggnaden uppe på berget närmast stranden. Den har inrymt gymnastik- och slöjdsal. Utsikten över sundet är oslagbar.
– En tidigare elev i skolan berättade att lärarna på 50-talet drog för gardinerna så att eleverna inte skulle ”distraheras” av havsutsikten, berättar Linda.

Byggnaden har gamla anor, för Barösunds skola har funnits på Kallnäsudd på Orslandet sedan 1896. Den gamla skolan på Elgsjölandet hade brunnit ner före det.
Många skärgårdsbarn har bott på skolans internat. Skolans elevtal har varierat kraftigt och bestod ett år av bara tre elever. In på 80-talet funge­rade skolan som enlärarskola med sex klasser i samma rum.

Krögarna, som hyr byggnaden av Ingå kommun, har varit måna om att behålla husets karaktär. Slöjdbänkar, verktyg och annan rekvisita har tagits till heders. Skolans gamla lampor återfanns uppe på vinden.
 

Livsstil för familjen
– Vi har 80 bordsplatser och kan ta emot 120 gäster på utesererveringen.
Tillsammans med maken Petteri och sönerna Emil, 13, och Anton, 8, skulle Linda egentligen ha tagit emot de första gästerna redan i fjol, men skolans pietetsfulla restaurering tog sin tid. På valborgsmässoafton var det äntligen premiär.
– Det här kommer att bli en livsstil för vår familj, säger Linda redan nu.

Hellström-Pasanens är inte Barösundsbor, men nog Ingåbor. Hemmet ligger i Degerby och sommarstugan nära Hycklesund och Scola så det blir att pendla mellan krogen och sommarvistet.
Emil och Anton tar ivrigt del i familjeföretagets göror. Emil har byggt en kaninbur och sandlåda för de yngsta gästerna och Anton har tagit på sig skötseln av kaninen.
Scola tillhandahåller också bastu och badbalja.

I maj kommer krogen enligt planerna att hålla öppet på veckosluten och under sommarmånaderna varje dag, till slutet av augusti.
– Vi försöker få företagskunder för vi kan också erbjuda konferensutrymmen, och så är vi naturligtvis till för privatpersoner som vill ordna bröllops- eller födelsedagsfester.

För bilburna gäster är det bara att köra ombord på färjan för den korta turen över sundet.
För båtgäster har Scola nu 30–40 platser, men räknar med fler till nästa sommar.

Koordinaterna för båtfolket är N59°58,6’ O26°52,8’.

HBL:s blivande kulturchef Fredrik Sonck kommer från en litteratur- och teaterfamilj, och erkänner att musik och bildkonst kanske inte är hans styrkor på kulturfältet. Däremot ser han kultursidornas samhällsengagemang som mycket viktigt. 

– Det finns mycket som sker i samhället som kan och bör kommenteras på kultursidorna, säger Sonck i Studio HBL. 

Steget från chefredaktör och vd för vänsterlutande samhälls- och kulturtidskriften Ny Tid till borgerligt liberala Hufvudstadsbladet ser han inte som ett problem. Tvärtom. 

– Det är inte ovanligt att det finns politiska spänningar inom redaktionen. Svenska Dagens Nyheterär ett exempel på hur kultursidorna kan ligga mera till vänstermitten, medan ledarlinjen är borgerlig. 

Tidningspressens svåra ekonomiska situation tvingar också till vissa omställningar för att behålla sin relevansen inför läsarna. 

– Vi ska satsa hårdare på det vi är bra på! Kulturredaktionen på HBL är Svenskfinlands bästa, och det ska vi vara i framtiden också. 

Studio HBL:s Janne Strang intervjuade Fredrik Sonck som tillträder som HBL:s kulturchef i september 2014. Se videon genom att klicka på playknappen i bildrutan ovan! 

– E-skolan är ett virtuellt skolbibliotek som kompletterar skolans eget bibliotek. Barn och unga som är vana vid att söka information, nöje och aha-upplevelser på nätet ska också få upptäcka vägen till bra läsupplevelser den vägen, säger Erik Berglund som är projektledare.

I höst inleds det tvååriga pilotprojektet e-skolan i 15 skolor i Svenskfinland. Målet är att öka elevernas läsintresse och stöda lärarna i deras arbete med litteratur och läsning. I e-skolan ingår inte läromedel.

Kostnaden för e-skolan är prenumerationsbaserad. I pilotskedet kostar e-skolan två euro plus moms per användare per år. Målet är att senare utvidga e-skolan till alla skolor i Svenskfinland.
– E-skolan föddes ur ett behov att ge lärare fler verktyg för läsinspiration genom att göra e-böcker tillgängliga för skolor, säger Ant Simons, vd för Kulturhuset Ab som förverkligar projektet.

E-skolan är avsedd för elever i åldern 6–19 år, lärare och övrig skolpersonal i svenskspråkiga förskolor, grundskolor och andra stadiets utbildningar.

Licensmodellen är samma som i Netflix och Spotify. Användaren betalar ett fast pris och får obegränsad tillgång till hela utbudet.

Projektet e-skolan får understöd av fler finlandssvenska fonder, bland annat Svenska kulturfonden, Svenska folkskolans vänner och Konstsamfundet.

E-skolan heter ett tvåårigt pilotprojekt som ska ge några finlandssvenska skolor möjlighet att utvidga sitt skolbibliotek riktigt rejält på en gång. Projektet ger skolorna tillgång till tusentals e-böcker, närmare bestämt 5 000 böcker varav ungefär 1 500 riktar sig till barn och unga.
– Det här är ett första steg, säger rektor Per-Inge Nordström vid skolan i Södra Paipis. Jag väntar mig mycket av det här pilotprojektet.
Skolan har varit en föregångare när det gäller att satsa på läsplattor och e-böcker. Redan för tre år sedan skaffades en klasuppsättning med läsplattor.
– Vi har gått i bräschen för utvecklingen, säger Nordström. Men förlagen har inte vetat på vilket ben de ska stå så det har gått småtrögt framåt.
– I längden blir det ju betydligt billigare med e-böcker. Det är bara den första investeringen, i läsplattor, som är tung, och som det inte finns något moment för i vår budget.
I Södra Paipis har man använt läsplattorna enbart för att läsa skönlitteratur.
– Om vi bara kunde få läroböcker i elektronisk form skulle allt bli mycket lättare, säger Nordström. Läroböckerna slits snabbt ut, en läsplatta är alltid lika fräsch. Samtidigt kunde förlagen snabbt uppdatera uppgifter i läroböckerna.
Fungerar dygnet runt
Några läroböcker blir det ändå inte inom pilotprojektet.
– Men när vi väl kan utvärdera piloten hoppas jag att vi kan göra e-böckerna tillgängliga för alla finlandssvenska skolor, säger e-skolans projektledare Erik Berglund.
– Det här projektet öppnar för många nya möjligheter. Jag räknar med att vi kan utveckla och bygga till under projektets gång i samarbete med skolorna som är med.
Böckerna i e-skolan kan läsas på allt som kan öppna en internetsida, på dator, surfplatta eller telefon. Varje användare får en egen inloggning som fungerar dygnet runt.
– I e-skolan kan man skapa temahelheter för ämnesövergripande undervisning och ge eleverna tips och råd som inspirerar dem att läsa mer, säger Berglund. Fler böcker innebär ett större urval och ett större urval ökar sannolikheten att också läsovana elever hittar något som intresserar dem.
Författarsamarbete
E-skolan samarbetar också med finlandssvenska förlag och författare. De två första författarna är redan vidtalade, det är Maria Turtschaninoff med boken De ännu inte valda och Marita Gleisner med boken Våren med kejsarn.
– Om pilotskolorna är intresserade kan vi till exempel bygga interaktiva element kring videobokprat eller andra former av interaktion med författarna, säger Berglund.
I pilotskedet betalar de deltagande skolorna två euro plus mervärdesskatt för varje användare per år.
Endast femton skolor i Svenskfinland är utvalda att delta i e-skolan som är avsedd för elever i åldern 6-19 år, allt från förskolor till gymnasier och yrkesinstitut.
– Vi strävar efter en regional spridning och kommer att ta med skolorna en i taget, säger Erik Berglund.
Projektet får understöd av Svenska kulturfonden, Stiftelsen Brita Maria Renlunds minne, Svenska folkskolans vänner och Konstsamfundet. 

– Det är ingen dramatik med det här. Jag ansåg att jag gjort mitt på Pohjola-Norden och sökte nya utmaningar.

Det berättar Kjell Skoglund, 49, som utnämns till ny vd för Finsk-svenska handelskammaren.

Skoglund var tidigare marknadsföringschef på Pohjola-Norden, men utsågs i januari till t.f. generalsekreterare när hans företrädare på posten, Henrik Wilén, omplacerades.

Det är stor personalomsättning på Pohjola-Norden. Vad beror det på?

– Det finns inget samband mellan fallen. Men det stämmer att nya vindar nu tar över på föreningen när Wilén slutar efter sommaren och jag vid årsskiftet. Det finns gott om nya, kompetenta personer att tillgå. Jag antar att styrelsen utser en ny generalsekreterare någon gång under hösten.

Kjell Skoglunds nya jobb går ut på att öppna dörrarna till den svenska marknaden för finländska företag. Finsk-svenska handelskammaren är placerad i Stockholm, i anslutning till Finlands ambassad på Gärdet.

– Också på mitt nya jobb i Stockholm betonar man mycket vikten av egen finansiering. Så jag kommer säkert på Finsk-svenska handelskammaren att ha stor nytta av det nätverk jag skapat här på Pohjola-Norden.

Finsk-svenska handelskammaren har 350 medlemsföretag. Syftet är att hjälpa främst små och medelstora företag att etablera sig i Sverige.

– Det handlar dels om konkret hjälp som att göra upp affärsplaner, dels om att arrangera nätverksträffar och andra aktiviteter som stöd för företagen. Vi gör också olika slag av marknadsundersökningar.

Stora reformer, och stora besparingar drabbar speciellt andra stadiets utbildning under de närmaste åren.
För gymnasieutbildningen kommer gränsen troligen att dras vid minst 500 studerande per anordnare, för yrkesutbildningen vid 2 000 studerande.
– Det kan ännu ske förändringar, kanske speciellt när det gäller den svenska utbildningen, säger Mikaela Nylander. Men vi har inga garantier eller löften om att vi får specialbehandling.
Nylander är svenska riksdagsgruppens ordförande och medlem bland annat i kulturutskottet.
Andra stadiets utbildning ska spara, liksom alla andra sektorer i samhället. Totalt räknar man med besparingar på 260 miljoner euro för hela andra stadiet 2017 då de nya finansieringsgrunderna träder i kraft.
– En del är helt logiskt, säger Nylander. Utbildningsanordnarna ska inte mera få fulla statsstöd för studerande som redan har en examen och jobbar för en examen till. Staten stöder bara verklig undervisning.
– Men utbildarna kan därutöver räkna med nedskärningar på ungefär tio procent på enhetsprisen, och det kommer att kännas.
Färre gymnasier
På statligt håll räknar man med att utbildningsanordnarna ska bli färre. Antalet gymnasieanordnare minskar med ungefär en tredjedel och yrkesutbildarna ännu mer.
Också den fria bildningen kommer att få mindre pengar, nedskurna statsandelar.
– Avsikten är att trygga den regionala tillgången på utbildning, säger Nylander. Inom regionen måste man diskutera och kompromissa och komma överens om hur man sköter det praktiska. Som vilken kommun som får vara gymnasieupprätthållare till exempel.
I dag finns det svenska kommunala gymnasier i Sibbo, Borgå och Lovisa. Så kan det inte se ut i framtiden. Själva husen kan stå kvar och undervisning ges, men det kan bara finns en enda kommunal anordnare.
Reformerna inleds snart och i höst kommer ministeriet att redogöra närmare för kriterierna. Den nuvarande regeringens tid löper snart ut, men Nylander tror inte att följande regering har mer pengar.
– Där finns förstås ett osäkerhetsmoment, men det som är helt klart är att utbildningsanordnarna ska ansöka om nya tillstånd hösten 2015 och före det måste regionerna ha klart för sig hur man vill ha det.
Det blir förändringar
I Östnyland har det länge varit låsta positioner när det gäller kommunerna och andra stadiet. Mikaela Nylander hoppas att man nu kan ta time-out och lugna ner stämningarna inför hösten då det krävs nya tag.
– Förändringar blir det. Nu gäller det inte mer vad vi vill eller inte vill, vi blir tvungna. Det är synd att man inte har fått till stånd ett kompromissbeslut tidigare, vi skulle ha behövt campus inför förhandlingarna. Jag är orolig för andra stadiet.
I en del fall har Borgå i de tidigare förhandlingarna hållit alltför hårdnackat på stadens egna fördelar och vägrat kompromissa, det anser också Nylander.
– Den som är stor och stark måste också vara ödmjuk och snäll.
– Men ibland har Borgå haft helt rätt i sin ståndpunkt och ändå fått bära hundhuvudet.
Nylander anser att det inte är logiskt att Borgå själv håller avstånd till Helsingfors och metropolen med motiveringen att de annars tar över all makt, samtidigt som Borgå vill behålla makten i Östnyland för sig själv.
Kompromisser
– I Borgå måste man kunna godkänna också sådana förslag som inte helt passar den egna agendan och de egna målen. I utbildningsfrågorna måste vi söka bästa möjliga kompromiss för alla parter.
– Utbildningen är så viktig för vårt område. Det finns ingenting lika strategiskt och betydelsefullt för regionen. Nu måste vi hitta varandra och jobba tillsammans för att trygga god utbildning.
Det kommer att krävas nytänkande.
– Och det blir ingen lätt process, säger Nylander. Det kommer att krävas en viss mognadsprocess hos oss alla, och därför skulle det vara bra att redan nu bereda sig för framtiden.
– Vi måste se fördomsfritt på olika alternativ. Den regionala helheten måste beaktas och det gäller för alla att höja blicken och inte bara se till den egna kommunens fördel. 

– SFV:s utdelning främjar främst verksamhet inom skolor, daghem, förskolor, eftis, och bibliotek, samt stöder studerande och olika finlandssvenska bildnings- och kultursträvanden, skriver organisationen i ett pressmeddelande.

I det beviljade beloppet ingår studiestipendier för 100 000 euro som delas ut via Svenska Studiefonden. I utdelningen för 2014 avdelades 30 procent för utvecklingsprojekt inom fyra tyngdpunktsområden: läsfärdighet, muntlig uttrycksförmåga, finlandssvensk identitet och samarbete över språkgränser.

SFV fick totalt ta emot 1 203 ansökningar i år.

Här på SFV:s webbsida www.sfv.fi finns listan på alla beviljade bidrag. 

Offren, sammanlagt åtta stycken, har varit i kontakt med kontaktpersonerna vid Esbo församling, uppger biskop Björn Vikström för HBL.

Det handlar om nu vuxna kvinnor som upplevt obehagliga närmanden av en ungdomsledare som var verksam inom Esbo svenska församling under 70-, 80- och 90-talet. Händelserna har inträffat på konfirmationsläger och inom ungdomsverk­samheten.
– Det är sammanlagt åtta stycken nu, och vi är beredda på att det kan handla om fler, säger Vikström.

HBL rapporterade första gången om händelserna i mars då två offer berättade om hur de upplevt grova övergrepp av den utpekade ungdomsledaren. I det skedet var det känt att det handlar om minst fyra kvinnor och antagandet var att ingen inom församlingen känt till vad som hänt.
Efter detta hörde en familj av sig till HBL för att berätta om hur de förgäves försökte få församlingsledningen att reagera då deras dotter utsatts för närmanden, och om hur ingen ville lyssna på dem.

Efter det här utsåg domkapitlet en utomstående expert, rättspsykologen Julia Korkman, som nu har i uppgift att skapa en helhetsbild av vad som egentligen pågått inom församlingen. Hon har tidigare bland annat utrett övergreppen inom Metodistförsamlingen och har redan fört samtal med flera av dem som upplevt närmanden inom Esbo svenska.

Både den berörda församlingen och domkapitlet har utsett egna kontaktpersoner, men enligt biskopen har de samtal Korkman haft visat att det också finns ett behov av en direkt kanal till henne. Den som vill kan därför nu också kontakta Julia Korkman direkt på e-postadressen jkorkman@abo.fi.
– Vi har ingen tidtabell för utredningen utan Julia får arbeta i lugn och ro. När vi har skapat någon bild av helheten berättar vi om hur vi går vidare med den här saken, säger Vikström.

Den utpekade mannen har för HBL förnekat alla anklagelser och sagt att det handlar om missförstånd.

De orden kommer från Leila Mattfolk som tar över ansvaret för namnsdagslängden efter professor emerita Marianne Blomqvist.
– Marianne Blomqvist är en guru på personnamn och det är lite skrämmande att ta över efter henne. Jag har en hel del att lära mig. Hon har erfarenhet som inte står nedskriven någonstans, säger Leila Mattfolk med stor ödmjukhet.

Den är sannolikt överflödig, men förståelig.

Blomqvist har vakat över namnsdagarna i kalendern och vilka namn som kommer in den i mer än tjugo år.
Det är ingen lättvindig uppgift. Det här är folkbildning, traditioner och historia som vävs in i nutid.

Leila Mattfolk, född i Närpes och namnvårdare på svenska avdelningen vid Institutet för de inhemska språken i Helsingfors, axlar nu ansvaret.
Att fira namnsdag är nästan unikt för Finland och Sverige

– Namn kan vara trendiga, men namn ska också upprätthålla traditioner och följa rättskrivningsnormer. De får inte vara lagstridiga. De svenska namnsdagarna har sitt ursprung i den katolska kyrkans helgonkalender, en lista på dagar som firades till minnet av martyrer eller helgon.
Bland vanligt folk på landsbygden blev namnsfirande allmänt ungefär hundra år senare.
 

Fick namn från en saga
Hennes eget namn, Leila, är ett persiskt namn som betyder natt.
– Men det visste inte mor och far när de i bilen på vägen till dopet bestämde sig för namnet.

Som barn var hon inte helt överens med det.

– Det var ju ett ovanligt namn i svenska kretsar. Och det var inte roligt under skoltiden.
Leila Mattfolk tycker att kan vara bra att tänka två gånger när man ger namn till sina barn.
– Det är viktigt att tänka på vilka associationer namnet ger, så att de inte riskerar att bli mobbade men också hur det skrivs så att de inte be­höver bokstavera sitt namn varje gång.

Trender mest spännande

Namnen tenderar att återkomma vart 80–100 år, berättar Mattfolk.
– Min mormor tyckte att hennes barnbarnsbarn Elias och Isak fick fula namn, men det var ju namn som varit populära i hennes egen generation och hon kunde inte koppla dem till små barn.

Själv gav Leila Mattfolk och hennes man sin dotter namnet Hedda.
– Det var ett namn som vi båda tyckte om. Men det var inget lätt beslut, medger hon.

Samhällsställning  påverkar namnval

Enligt en svensk avhandling skulle socioekonomisk ställning påverka valet av namn. Lägre socioekonomisk ställning korrelerar med ovanliga, påhittade och unika namn.
Krusidullnamn kallar Leila Mattfolk dem.

Leila Mattfolk sitter också i Justitieministeriets nämnd för personnamn. Ibland skickar magistraten in namn som upplevs som är gränsfall.
– Vi ger rekommendationer beträffande namn, men makt att bestämma har vi inte, säger Leila Mattfolk.

LEILA MATTFOLK
• Född i Närpes 1968. Bosatt i Sibbo.
• Jobbar som namnvårdare på svenska avdelningen vid Institutet för de inhemska språken i Helsingfors.
• Filosofie doktor 2011. Doktorsavhandlingen heter Finlandssvenska attityder till och åsikter om modern språkpåverkan.