I kampen om statsministerposten och ordförandeskapet för Samlingspartiet klampar Alexander Stubb in i en porslinsbod när han vill begrava den taxellska paradoxen och betecknar den som "helt sjuk". Porslinsboden heter samarbetet mellan SFP och Samlingspartiet.
Ur SFP:s synvinkel blir saken inte heller bättre av att många tvåspråkiga finlandssvenskar i huvudstadsregionen antagligen tänker som Stubb. Han efterlyser också fler tvåspråkiga skolor och meddelar att han starkt kommer att driva den frågan, liksom också en radikalt tidigarelagd språkundervisning. Den sistnämnda frågan applåderar SFP dock säkert, men det andra är känsliga.
Samlingspartiet och SFP samarbetar mycket och står varandra nära också politiskt. Det beror delvis på att Samlingspartiet är statsministerparti och för ett litet parti som SFP är det viktigt att stå på god fot med den starkaste aktören. Men det är mer än så – inom SFP är de flesta ledande politiker marknadsliberaler som också ideologiskt står nära Samlingspartiet.
Därför kan det svida extra hårt att Alexander Stubb nu utmanar SFP i partiets allra heligaste.
Å andra sidan kan SFP se sig i spegeln. Man har inte utnyttjat intresset för det svenska och tvåspråkiga bland de finskspråkiga. Man har inte vågat bejaka de tvåspråkiga SFP-väljarnas behov av ett närmare samarbete över språkgränserna. Det beror främst på att frågan splittrar SFP och att man inte vill rubba balansen mellan SFP-regionerna. Samtidigt har SFP ändå gett Alexander Stubb ett utrymme, som han inte är sen att utnyttja.