Båda kriterierna stämmer på de två kandidater som hittills finns, Nina Eriksson-Holmström och Christer Holmlund.
Några stora linjeskillnader mellan de två kandidaterna finns inte. Båda vill engagera medlemmar på gräsrotsnivå och bekymrar sig för lärarnas ökande arbetsbörda och för de konsekvenser den dåliga ekonomin har för arbetet i skolorna.
Nina Eriksson-Holmström jobbar som speciallärare för högstadieelever i Åshöjdens grundskola i Helsingfors.
– Jag blev tillfrågad för fyra sedan men kände att jag inte var färdig för det. Men nu har jag sex år bakom mig i OAJ:s styrelse och tycker att jag på det sättet har en bra inblick i hur ett fackförbund fungerar och hur man kan utveckla verksamheten, säger Eriksson-Holmström om sitt beslut att ställa upp.
Christer Holmlund är förbundssekreterare på FSL, men har också jobbat länge som lärare.
– Jag har varit fackligt aktiv i 20 år. Jag är född med fackligt tänkande. Ett fritidsintresse blev ett jobb sist och nu när jag är mitten av karriären skulle jag vilja anta utmaningen att leda förbundet, säger Holmlund.
Lärarutbildning resursfråga
I fråga om lärarbristen är de båda överens om att det behövs en tillfällig klasslärarutbildning i Helsingfors och att den ska arrangeras av Åbo Akademi i samarbete med Helsingfors universitet. De vill också prioritera sådana som redan jobbar inom skolan.
– Det här handlar om resurser. En utbildning – vems det än är – kräver tilläggsresurser, säger Eriksson-Holmström.
Hon påpekar också att de kommuner som har brist på lärare måste visa sig lärarvänliga och tydligt annonsera alla tjänster och visa var de finns. I skolorna måste man ta hand om de nyrekryterade lärarna.
– Så finns det rekryteringstillägg arbetsgivaren kan använda om man har en grupp som en svår att hitta. Det förvånar mig att kommunerna inte är villiga att använda sig av den metoden. Kommunerna sparar ju en del pengar på de obehöriga lärarna och skulle kunna använda de pengarna till detta, säger Eriksson-Holmström.
Samlokaliserat inget problem
Holmlund och Eriksson-Holmström är också överens om att de svenska skolorna bör få behålla en så svenskspråkig miljö som möjligt. Språkbad kan erbjudas finskspråkiga elever som vill lära sig svenska. Uppvuxna i Hangö där den finska och den svenska skolan funnits under samma tak i många år har de däremot inget emot samlokaliserade skolor, bara administrationen är separat.
– Vi har inte råd att hålla slöjd- och gymnastiksalar tomma. Men jag tycker inte om Sibbomodellen där finska och svenska klassrum finns bredvid varandra. Problemet blir att om man som svensk lärare möter en finsk elev i korridoren har man inte laglig rätt att tillrättavisa eleven, säger Holmlund.