Chefredaktören från vänstersidan

Wass arbetar som bäst som utrikesredaktör på HBL, men i augusti tar han över på Ny Tid efter Fredrik Sonck, som i sin tur blir kulturchef på HBL.

På frågan om hur han ser på Ny Tids uppgift i dagens guppiga mediesituation svarar Wass:

– Dels är Ny Tids uppgift som alltid att vara ett slags folkbildare. Och det är viktigt att det finns en tidning som utan att skämmas kan lyfta fram det socialistiska alternativet som välfärdssamhället byggdes på, och påminna om varför man en gång valde att göra det. Vi ska utgöra en alternativ röst i den marknadskapitalistiska atmosfären.

En gång i tiden kallade sig Ny Tid rentav folkdemokratisk. Men det var alltid si och så med den partipolitiska troheten, när feminister, punkare, miljöfolk och kulturjournalistiska vildar på 1970- och 80-talen huserade i dess spalter.

– Dagens socialdemokrati har glidit ganska långt från sina rötter, men de är värda att påminna om. Och jag är ingen revolutionär som vill vifta med Marx och Lenin hela tiden.

På frågan om vad han har med sig från uppväxten i Dalsbruk, där hans pappa jobbade inom kommunförvaltningen och mamma på biblioteket , säger Wass:

– Vänstersidan. Orten präglades av arbetarvänster, fast det kom nog ett inslag av aktivistvänster och fredsrörelse också, från min mammas sida. Och så tror jag att jag har med mig en viss lantlig pragmatism.

En konkret samhällsfråga som du vill undersöka i Ny Tids spalter?

– En fråga som intresserar mig mycket är hur något slags medborgarlön skulle se ut och kunna fungera. Kunde den utgöra ett korrektiv till att arbetsmarknaden ser ut som den gör i dag, de fasta anställningarna minskar och allt flera kastas omkring mellan snuttjobb, visstidsanställningar, projekt och deltidsjobb?

I kulturbevakningen vill Wass upprätthålla en diskussion om vad kulturen har för uppgift i en situation då kommersialism, lönsamhetstänkande och effektsökeri breder ut sig också på konstens område.

– Då blir det intressant att se hur konstnärer kan använda sig av kommersialismens och underhållningens redskap utan att förlora i innehåll och djup. Jag tänker till exempel på en hur föreställning som Q-teatteris "Kaspar Hauser" utnyttjade populärkulturens uttrycksformer nu i vintras.

På tal om kommers – Ny Tid ekonomi är notoriskt skakig. Varför ger du dig in på det här?

– Min premiss när jag sökte det här jobbet var att det skulle finnas en realistisk överlevnadsutsikt för tidskriften, jag vill absolut inte bli den chefredaktör som för Ny Tid i graven. Och styrelsen lyckades övertyga mig om att det ska gå. Ny Tid har numera en starkare egen finansiering i och med läsardonationer till Föreningen Tigern. Ohjälpligt är vi också beroende av de finlandssvenska fonderna, som förhoppningsvis också framöver inser att en livskraftig Ny Tid gagnar hela det finsandssvenska kulturfältet, säger Wass.

– Och inte minst handlar det om att få flera prenumeranter. Det är ingen lätt uppgift, men vi måste försöka, och då skulle det gälla att få också yngre läsare att intressera sig.

Skall vi vänta oss för förändringar?

– Jag vill se mera av intervjuer och reportage i Ny Tid – de kan bli en bristvara ibland – vid sidan av kolumnerna och recensionerna. Men kritiken är fortfarande stommen i kulturbevakningen.

– Dessutom pågår nu ett större förnyelseprojekt som jag inte skall tala mera om ännu. Meningen är att bättre leva upp till kraven från en modern läsekrets. Men tidskriften kommer att finnas kvar i en fysisk form också i framtiden, det kan jag nog lova.

Ny Tids redaktion består av en chefredaktör, en redaktionssekreterare/producent (tjänsten delad mellan Marcus Floman – som man söker en ersättare för från och med hösten – och My Lindelöf), en deltidsanställd ombrytare och en dito ekonom. För tillfället finns på redaktionen också en praktikant och en civiltjänstgörare.