Barfota stadibor älskar sin hemstad över allt

Ställ frågan om varför Helsingfors är bäst, och svaren rinner ur munnen på dem.

– Naturen! Den är unik i en storstad som Helsingfors, säger Micke Nygård, sjunde generationens Helsingforsbo.

Nygård, Nika Junker, Saara Nordberg, Kimmo Niemistö och Carita Fogde tillhör den grupp i webb-enkäten Mitt livs adresser som är födda i Helsingfors och alltid har bott här.

– Lämpligt liten och stor på samma gång, säger Fogde.

– Tillräckligt stor för att du ska kunna uppleva skillnader mellan stadsdelarna. Och skillnaderna är himmelsvida! säger Maj-Britt Järvinen.

Hon är Helsingforsbo i exil med hem i Esbo sedan över fyrtio år, men hjärtat, det finns kvar i Helsingfors.

I enkäten skrev hon om ”hur hon i Esbo saknar regnvåta asfalterade gator där neonljus och gatlampor speglar sig”.

Ni förstår att hon passar väl in i gänget.

Över 3 500 läsare svarade då Hbl tillsammans med Svensk Presstjänst och de finlandssvenska dagstidningarna utredde våra flyttrörelser och känslomässiga kopplingar till orterna.
Läsarna fick betygsätta orterna på en skala från ett till fem hjärtan. En eller flera orter med flest hjärtan blev deras ”hjärteorter” – de orter som står dem närmast. Vår sexpack av Helsingforsbor gav sin stad full pott.

Den anonyma storstaden

Helsingfors placerar sig lägre än landets mest trivsamma orter Sibbo och Larsmo, som får högsta betyg med flera mått mätt (Hbl 29.12). En klar tudelning gäller dem som någon gång bott i huvudstaden: knappt hälften av dem väljer staden till sin hjärteort. Antingen gillar du storstadspulsen eller inte.

– Helsingfors är landets mest urbana miljö. Jag kan tänka mig att många föredrar mindre orter, säger Minna Sarantola-Weiss, forskningschef på Stadsmuseet, själv född i Helsingfors.

Trots att Helsingfors delar åsikterna itu, får staden bättre betyg än de två andra storstäderna i Svenskfinland, Vasa och Åbo.

– En storstad kan uppfattas som anonym och ovänlig. Du känner dig ensam. Känner inte ens dina grannar. Hur bra du trivs i storstaden hänger i hög grad på hurdana sociala nätverk du lyckas skapa, säger Sarantola-Weiss.

Snäppet högre är betyget bland dem som flyttat till Helsingfors och nu bor i staden. Drygt hälften, 55 procent, av dem har valt staden till sin hjärteort.

– Det kan vara svårt att komma in i kretsarna om du flyttar hit, säger Saara Nordberg.

De hon känner som flyttat till Helsingfors tycker att stressnivån dessutom är mycket högre än i andra städer.

– De säger att man automatiskt börjar gå snabbare.

– I Helsingfors har man alltid haft bråttom, säger Maj-Britt Järvinen.

Lyser som uppväxtort

För de sex tvättäkta ”stadiborna” som vi samlat kring samma bord är och förblir Helsingfors nummer ett.

– Jag tänkte en gång köpa lägenhet på Esbosidan. Men jag kom på andra tankar när jag insåg att det var Esbo och inte Helsingfors, säger Saara Nordberg.

– Då jag gifte mig var det på vippen att jag blev Esbobo jag med. Någonting sade ändå att vi inte ska flytta bort från Helsingfors, säger Micke Nygård.

I tur och ordning intygar alla i gruppen att Helsingfors är en mångsidig och behändig stad. Du kommer ut i naturen på nolltid och lika snabbt in till centrum med kollektivtrafiken – som förresten är en verklig exportvara, tycker alla sex.

Nika Junker tycker inte att Helsingfors ska behandlas som en och samma stad. Stadsdelen Månsas i nordost, där hon är uppvuxen, var stället ”där hon sov”. I Rödbergen känner hon sig hemma för första gången.

– Det är min by. Jag känner människorna och vi hälsar på varandra i både affärer och trappor.

I enkäten delar Helsingfors och Närpes andraplatsen som de uppväxtorter där de som svarat trivs. Av de som vuxit upp i Helsingfors väljer 83 procent den till sin hjärteort. Endast Sibbo är mer omtyckt som uppväxtort, där 86 procent valt den till hjärteort.

I enkäten definieras en uppväxtort som den ort man bott på eller flyttat till före 18 års ålder.

Tar vi dagens helsingforsare, både uppvuxna och inflyttade i staden, är betyget inte heller dåligt. Så många som 66 procent har sitt hjärta i Helsingfors. Samplet av dessa Helsingforsbor i enkäten är drygt 500.
Helsingforsaren har identitetskris

De inflyttade Helsingforsborna är i majoritet bland huvudstadens befolkning. Av drygt 600 000 invånare är nästan 60 procent födda på annan ort. Sexpacken ser inte med enbart blida ögon på utvecklingen.

– Du känner dig ju snart inte längre som helsingforsare, säger Carita Fogde.

Nya områden byggs, stadssilhuetten ritas om, politiska beslut kör över traditioner.

– Du ser på politikerna vilka som är födda eller inflyttade i Helsingfors, vem som har känslan för staden i ryggraden, säger Maj-Britt Järvinen.

– Människor som inte har någon koppling till rötterna kan inte bara komma och blanda sig i beslutsfattandet. Det här är ju folks hem, säger Kimmo Niemistö, som på fritiden är aktiv inom fotbollskretsarna i staden.

Sexpacken tänker på skolor som stängts, spårvagnslinjer som ritats upp i blindo, bostäder som byggs på naturområden och till exempel planen på en bro över Kronbergsfjärden.

– Vem tänker ens tanken? utbrister Micke Nygård.

Befolkningsökningen oroar. I Helsingfors räknar man med att invånarantalet närmar sig 700 000 redan om femton år.

– Måste hela Finland faktiskt flytta hit? Det skapar bara fler anonyma förorter, säger Nika Junker.

Och inte bara det – alla sex risar byråkratin som gör huvudstaden tungrodd.

– Helsingfors har blivit så stort att ingen behärskar det längre.

Om man som sextetten helsingforsare lever i ett livslångt, passionerat äktenskap med sin stad, kan man kärleksfullt kritisera och komma med varsamma förändringsförslag. Och utforska varandra på nytt.

– Jag och min väninna tar en ny stadsdel i taget. Det har visat sig vara mycket intressant och förvånansvärt trevligt, säger Maj-Britt Järvinen.