
De stora finskspråkiga tidningarna runtom i landet har en efter en tagit ställning för att skolsvenskan ska förbli i sin nuvarande form. Det har också chefredaktör Jari Lammassari gjort i Uusimaa.
I mitten av augusti skrev han i en ledare (UM 13.8) att redan ordet tvångssvenska är "ren och skär populism" och betraktade det medborgarinitiativ som på onsdagen stängs för flera underskrifter som "ren huuhaa", på struntnivå.
Inga hot just nu
– Skolsvenskan är inte hotad just nu, säger Lammassaari. Men jag förstår också de känslor som ligger bakom motståndet. Svenskan kan någon gång framtiden komma att ha officiell status bara i huvudstadsregionen och i de svenska kustområdena.
Men så har han också själv perspektivet från Ranua i södra Lappland där han växte upp, och där många inte tyckte om skolsvenskan.
– Men för mig var det inget tvång, säger han. Jag läste helt enkelt engelska och så läste jag svenska.
Klar linje
Ett färskt nummer av Uusimaa på Lammassaaris skrivbord har en liten stillsam kolumn om svenskan.
Kolumnisten, en tidigare redaktör vid tidningen, berättar om hur hans svenska växte till sig; från Haminan yhteiskoulu i Fredrikshamn, på ett åländskt handelsfartyg och senare ute bland fiskarna i Pellinge skärgård.
– Vår linje här på Uusimaa är att vi är för officiell tvåspråkighet och för att båda språkgrupperna ska existera sida vid sida, säger Lammassaari.
Men i er sms-spalt är det ofta påhopp på svenskspråkiga...
– Det är sant. Varje dag tar jag bort det värsta. Det jag mest censurerar är sådant som går under ribban eller kränker svenskspråkiga eller invandrare. Näst efter det kommer personangrepp på politiker eller folk som klagar på att till exempel butikskassor ska ha gett dålig service.
Vad tror du det beror på att man riktar sig mot svenskspråkiga?
– Avundsjuka, tror jag. Man har attityden att svenskspråkiga har det bättre ställt och att deras pappor alltid betalar. Vi kan inte tysta ner det heller, eftersom svenskan är en het fråga just nu.
Morjens i Borgby
I söndagskolumnen minns skribenten Eero Hämäläinen sitt första uppdrag vid Uusimaa – att på sjuttiotalet skriva om hur finskan och svenskan bytte plats på gatskyltarna i Borgå när staden fick finsk majoritet. Och hur fiskaren Åke Andersson var den första han var tvungen att kommunicera på svenska med.
För Jari Lammassaari var det igen Klasu Gustafsson, bonden som hjälpte till med att bygga familjens hus i Borgby, som gjorde att han själv på allvar kom över tröskeln med sin svenska.
– Jag lärde mig ord som morjens och grävskopa, säger han. Och med de äldre byborna kunde jag säga att de bra kan tala svenska med mig. Oftast avgör den första repliken vilket språk man talar i fortsättningen.
Tre barn i svensk skola
När familjen flyttade till Sibbo 1999 beslöt man också att sätta barnen i svenskt dagis och svensk skola. I dag går de två äldre flickorna i Sibbo Gymnasium och den yngsta i svenskt lågstadium.
– Byskolan låg ju bara några hundra meter ifrån oss.
Däremot tycker han att en del svenskspråkiga har en "sträng och gammaldags" attityd: Man vill ha kvar byskolorna, men kan inte tänka sig att göra det genom att göra dem tvåspråkiga.
– Varför går det inte? Man behöver ju inte ha tvåspråkiga lektioner, men barnen kan väl annars vara tillsammans? säger Lammassaari. Ska man behöva ha ett staket mellan dem på rasterna, eller...?
Hej och puss
Att vara finskspråkig förälder till barn i svensk skola har inte varit alldeles lätt.
– Det har nog varit kämpigt att hjälpa dem med läxorna, när man inte själv har ett ordförråd och kanske inte förstår en fråga som ställs i en uppgift.
Men i dag talar barnen mest svenska sinsemellan, de har svenskspråkiga kompisar och Åbo Akademi är ett självklart ställe att fortsätta studera på.
– Och så kan de julsånger bättre på svenska, funderar Lammassaari. Och det är kanske lite mera "hej-hej och puss" än det är bland finskspråkiga...
Sällan kritik
Jari Lammassaari har tagit emot oss i sitt blåinredda chefredaktörsrum och intervjun går på ledig svenska. Ofta formulerar han sig eftertänksamt och det är inte lätt att veta om han letar efter ord; eller efter exempel på varför det här med finskt och svenskt nu skulle vara så märkligt.
Särskilt mycket kritik har han inte fått när han tagit ställning för svenskan.
– Men när jag började som chefredaktör hade en äldre dam ringt till (Uusimaas ägarkoncern) Lehtiyhtymä och upprört frågat om ledningen "vet att han faktiskt har sina barn i svensk skola!"