"Kanalen gör ett imponerande jobb när det gäller att nå ut till en målgrupp som är ganska svår att nå och har under de senaste åren hittat både en ny och större publik." Det konstaterade Svenska Yles direktör Marit af Björkesten, efter ett möte om det kränkande radio X3M-inslaget i debatten om Krista Siegfrids låt i Eurovision Song Contest (Hbl, 13.2).
af Björkesten har rätt. Radio X3M gör överlag ett imponerande jobb. X3M har också haft en stor kulturell betydelse. Kanalen var det första där finlandssvenskarna fick höra och tala sitt eget språk, dialekten, i stället för den kliniskt neutrala radiofinlandssvenskan. Det var sorgligt att lyssna till människor som man visste att var underbart "taluga", och som sedan med mikrofonen framför sig ströp sitt språk.
Men övertrampen i etern, de är en annan sak. De kan inte skämtas bort med tomma argument."En radiokanal där det finns radiopratare som börjar mobba och bli sexistiska under tidspress har inte bara dåliga arbetsförhållanden, den kanalen har större problem än så", konstaterar Anna Lindholm i sin blogg Projekt Ines.
Undrar för övrigt vilka slutsatser som kunde dras av en jämförelse av en X3M-sändningsdag från något av de första åren med en dag år 2013? Denna dimension noteras av författaren Monika Fagerholm, i en blogg på magma.fi:"… problemen börjar när man (som en av redaktörerna i Hbl-intervjun faktiskt gör) börjar likställa 'grabbigt' med rättframhet, humor, glad respektlöshet.
Förlåt mig, men när och hur har dessa blivit manliga egenskaper?
Här tycker jag i alla fall vi rör oss vid det som är pudelns kärna och det är väldigt konkret men har blivit ett tydligt problem med radio Extrem och något jag själv som trogen lyssnare börjat fästa mig vid redan innan den nu pågående diskussionen: det ÄR så gott som bara grabbar som hörs i etern. Nej, det var inte alltid så men det har blivit väldigt tydligt på sistone: åtta gånger av tio när jag knäpper på radion vid de mest olika tidpunkter på dygnet är det grabbar som håller låda."
Om det är så att det skett en grabbifiering av X3M, skulle det vara besynnerligt, eftersom kvinnor är i en klar majoritet på mediefältet. Steget från grabbifiering till gubbifiering brukar också vara riskabelt kort.
Radio Pleppo, en av X3M:s kanske största guldkorn någonsin, parodierade ibland radioprogrammet Fritt fram med Stefan och Staffan. Lite tillspetsat kan man ställa följande fråga: När nu Metallväktarna flyttat till Vega, kunde inte Stefan och Staffan flytta till X3M? Kanske det draget skulle göra båda kanalerna ungdomligare.
I en början fanns det antagligen en poäng i att få slänga käft i etern, bryta barriärer. Men det är inget ungdomligt i att slänga ur sig sådant som varit unket redan länge.
Projekt Ines-bloggen hittas här.
Monika Fagerholms blogg hittar du här.